Nu börjar svartsjukan komma, eller vet inte om man skall kalla det svartsjuka utan det är nog mer egoism. När tjejerna är ledsna vill de självklart sitta i mitt knä men det blir problem när båda är ledsna och de vägrar att sitta där samtidigt. De försöker knuffa och sparka bort den andra så de för mig helt för sig själv. Det är lite frustrerande när man  självklart vill trösta båda. Lösningen blir att först trösta den ena och när hon är glad igen sätta henne i ett annat rum med ett kex och någon leksak som låter för att sedan trösta den andra... Det fungerar oftast men att höra hur den andra gråter medans man försöker trösta den första får mig att känna mig lite otillräcklig. Varför kan de bara inte sitta på varsitt knä och gråta mot varsin axel?