Tvillingpappans vardag

Den berömda syskonkärleken börjar göra sitt intåg på allvar...... Ena stunden är de så kärleksulla mot varandra och pussas, kramas och skrattar för att nästa stund puttas och dra varandra i håret. Det är väl så det ska vara men man är rädd att ens eget ingripande skall ge fel effekt. Det är inte acceptabelt att knuffa syrran bara för att komma först till pappa men samtidigt så är det svårt att veta var man skall sätta gränsen. Det är bra att de tar för sig och sätter gränser men det får inte bli elakt mot andra. Och när man inte sätt hela händelseförloppet är det omöjligt att veta vilken som börjat och det blir att man säger till den som för tillfället är elakast bara för att få stopp på bråket...